Gäst bloggerska: Heidi

Min syster fick se att de skulle börja sända "Hemmafruar i Singapore". Kul grej tyckte hon, jag har ju inte jätte mycket att göra så hon sökte. Hon gjorde sig fin, tog på de höga klackarna och fixade till håret. De gillade henne skarpt! Snygg, bra på att prata skit och så var hon ju hemmafru från Sverige.

Men så en dag när Jenni var på väg till stan sprang hon på en av killarna som höll i interjuverna av alla hemmafruar som sökte till serien. Han hade blivit bestört då han såg hennes sandaler och att hon efter deras småprat hade hoppat på en BUSS, det vimlade ju av taxibilar. Dessutom hade hon en keps på sig, inget bling-bling, inget smink och hon hade verkat helt nykter och det vid lunch tid på en fredag.

Jenni fick ett samtal nån dag senare och när hon lade på sa hon till sig själv

"ja ja vad är en bal på slottet!?"

Galna bilder och rött

gillar jag. Jag gillar också att det är många besökare på bloggen, 24 222 besök hittills. I oktober har 947 tittat in på de 15 inläggen. Att skriva en blogg är såklart en ego grej, att bli lite viktig och sedd. Ännu bättre blir det såklart om jag får lite kommentarer också för då känner jag mig älskad. Så kom igen, make my day.

51 dagar kvar

Tills Nicklas fyller 40 år men vi passade på att fira honom idag. Då barnen inte gillar min guidening så fick de vara hemma med barnvakt. Bubbelvin på Esplanadans tak. Där fick vi en ny kompis, en indisk singel elektriker som satt på taket och pluggade och som gärna var med och firade Nicke. Indien var väl annars temat, för vi åt hos Bea&Johns indier; Mr Usman. Sedan gick vi loss på shopping på Mustafa Centre (tänk Ullared men lite rörigare och fullt med indier). När Nicke blivit yr av värmen, lukten och Mustafa Centre så åkte vi till ytterligare ett Singapore måste; Hotel Raffles. Skönt att kyla ner sig med en söt drink och jordnötter.

China Town igen

China Town är ett måste, så vi åkte dit. Det var varmt, svettigt och trångt. På MRT hållplatsen hängde alla lanternorna kvar från festivalen som slutade för någon vecka sedan och titta man noga så finns en och annan julstjärna där också. När temperatur mätaren gick i taket och barnens tålamod var slut så satte vi oss på ett hak och fick god lime jos, ingefära/granny smith jos, milkshake, kokosnöt och öl. Sen blev alla glada igen.

UN-day = FN dagen

På ISS firas UN med en hel dag som föräldrarna är med och ordnar. Först är det en parad där skolan alla länder visas upp. Barnen har på sig sina national dräkter eller är klädda i deras flaggas färger alt forbollskläder. Barnen säger också något om sitt land. Vissa är många och vissa är ensam från sitt land. Det är så fint. Jag tror att det inte bara är jag som får tårarna i ögonen när någon liten ensam stackare presenterar sitt land, med lite flaggvift och med musik, utan att staka sig.

Linus och alla hans 10 klasskompisar. Då de är så få så tyckte Linus lärare Mr Hallo att Amandus skull vara med dem idag, så från 9.15 till strax efter 12, var det 12 elever i klassen. Sedan skrev Amandus på sitt vykort hem till sin egen klass på Hönö "Jag har helsat på i en skola här. Dåm har roligt här ochså".

Matglädje på skolgården...

.........men trots mat från hela världen så går de svenska barnen till det svenska bordet. Jag är modig och dristar mig att spana in det franska.

Jag röstar inte på SD men har ändå lagt ut en hyllningssång till vårt vackra blå/gula land. Ta och sjung med - du kan melodin.

Sverige i mitt hjärta, låt mig besjunga dig nu, åldrad i ungdomlig grönska, avlånga land, det är du! Av länder jag känner i världen, är du det land som fått allt. Genom vindarnas kärlek till havet, en blandning av sött och salt.