Tur kille önskas.

Snälla Daniel, kom tillbaka till Singapore. Vi orkar inte med mer regn nu.

Nya träningskläder.

Stefan har en "hang up" på tenniskläder, speciellt då på tenniskjolen. Lika besviken är han varje lördag, när jag drar på hans gamla avlagda, röda fottbollsshorts och en noppig spring t-shirt och kilar ner till tennisen. För lite glamour. För lite Serena W. MEN nu Stefan, har jag köpt nya träningkläder - till cykling. Cykelbyxor med inbyggd blöja - sexigt? Nope, men det får mig att känna mig ung. Typ 2 år........... Inte mycket glamour i cykelsporten. Slit, svett och doping.
Vet ej hur långt jag är beredd att gå. Är anmäld till ett cykel lopp den 27 feb. 128 km, typ ett varv runt Singapore, på cykel. Shit, det är långt och doping känns inte bra. Skulle nog ha satsat mer på tennisen iallafall. Tenniskjol kanske inte är så dumt trots allt.

Regn

Daniel var här i regnperioden men det märkte han nog inte av. Det regnade inte på den turgubben, 11 dagar utan regn. I tisdags kl 12 släpte jag av honom på flygplatsen och ungefär då började det regna och det har inte slutat, ännu.

Jag vågade....

Fin lunch på fransk restaurang var en bra början på slutet av resan. Jag är otroligt kvällstrött och höjdrädd, dock är det viktigt att utmana sig själv och inte låta sina rädslor begränsa livet. Så när barnen sov, så åkte vi till Hotellet Marina Sands och vån 57, där i baren tog vi en drink och jag stod vid räcket och såg ut över staden. Jag dog inte och konstigt nog fick jag inte ens svindel, tror att mörkret försvagar djupseendet (eller också var det vinet?) så får se om jag vågar göra om det i dagsljus.

Snälla, kan du hjälpa mig att hitta en LEGO-bit?

Sushi Tei

Sista kvällen. Det fick bli sushi såklart med Japansk öl till. Vilken lycka - gästerna fattade precis grejen med den här maten. Nu räknar vi ut gästerna, en efter en och en make också. Tidigt nu på morgonen åkte mor och far vidare till Australien och Nya Zeeland. C åker tidigt imorgon och på kvällen drar Stefan. Tomt blir det då.

Mer besök

Till Sentosa släpas alla gäster och för det mest gillar de det. Kall öl på stranden och fartfylda aktiviteter finns det där, så det kanske inte är så konstigt. Stefan fick ha hand om köket medan jag hämtade mor och far på Changi.

6 vuxna och 3 barn får inte plats runt bordet uppe i vår skokartong så det fick bli grillning denna kväll, BBQ nr 4 som vanligt. Det som inte var som vanligt var att vi slapp regn. Så bra det är att grilla när man slipper regn och har trevligt sällskap. Det senare brukar vi ha men regn blir det ofta. Dock får man inte sova ute på condot. Så, som packade sillar; i sängar, på lånade madrasser och soffor sov vi. Tur att det bara var en natt med 4 vuxna gäster, det var nog inte alla som sov gott.

Taipusam igen

Då var det dags för den årliga indiska självplågar dagen, Taipusam. För att blidka gudarna och bli bönhörd så förbereder sig deltagarna genom en eller många piercingar, bördor och offer som de sedan bär från ett tempel till ett annat, en ca 4 km lång promenad. Ni kan titta på bilderna men för att förstå hur det är, måste det nog upplevas. Rökelsen, känslorna, trummorna, sången, doften och färgerna. Obeskrivbart och häftigt.

Då har även Cecilia kommit. Det tog en stund för henne att passera tullen då hon försökte "smuggla" in en gevärskula till Singapore. Det visade sig vara en dekorationspärla på hennes bikini som de sett i sin väskröntgen. Hmm. Vi åkte tillbaka till Little India, Daniel ville så klart att C skulle få se. Ingen hitt, C tyckte det var läskigt och kunde knappt se på medan Daniel tyckte det var så häftigt att han nästa hjälpte till att trä in spetten i kinderna på Hinduerna.

Snabb varianten

Pigg och med raska ben har Daniel, så han, tur för det är inte många som hade klarat det här tempot. Första dagen tog vi Boat Quay, bankdistriktet, civil distriktet, konserthuset, Marina Sands och sedan Chjimes. Andra dagen blev det Botaniska, China Town, Arab Street, poolen (medan jag bakade bröd/bullar) och sedan Henderson Waves och Mount Faber. För vanliga gäster räcker det här programmet i ca 10 dagar så nu får vi hitta på något spännade imorgon. Typ indiska självplågare.

Stort grattis Heidi på din dag.

Inget knas och larv, flyger högt som en skarv.

Stark som en björn, hittar såklart till Tjörn.

Påhittig som få, henne är det ingen som rår på.

Det bästa av allt? Det är att hon är så salt.

Den bästa systern på alla vis, förrutom kanske vid en spis.

Vi älskar dig och vill dig hylla, nu när du idag skall fylla,

en himla massa år, hoppas massor paket du får.

Kram från oss alla fem. Daniel hälsar, grattar och längtar inte hem.

En vanlig söndag....

.......tillbringar vi gärna i East Coast Park. Liksom så många andra svenskar, vi stötte på 5 familjer. Daniel tror såklart att det kryllar av svenskar i Singapore men så är det inte, de är bara ute i parken.

Hemresa och kärt återseende

Då var det dax att åka hem igen. Max konstaterade på flygplatsen att han under resan endast sett en Nya Zeeländare med iPhone, ingen iPad och ingen Appel store. Mycket märkligt.

En annan märklig sak är hur svenskar är mot sina landsmän utomlands. Vi har pratat med Nya Zeeländare, Tyskar, Italienare, Irländare på den här resan. Alla mycket trevliga och hjälpsamma. De få svenska som vi träffat har däremot varit fåordig. Som tex på flygplatsen så i disken bredvid vår så checkade ett svenskt par in. Max sa glatt: Hej. Mannen svarade då i tråkig ton: Känner jag dig?

På Changi Airport väntade Daniel, som landade samtidigt som oss, fast han kom från andra hållet. Roligt med besök.

Sista N Z-dagen

Efter läkarbesök och penicilin ut hämtning för Linus, så åt vi lunch på Ma Maison. Lite tidigt för lunch egentligen men Stefan förstod vilken sorg det skulle innebära för mig att åka därifrån utan att ha fått äta just där. Utanför ute servering där vi fick bord, fanns en stor lekplats. Skönt att i lugn och ro kunna äta upp medan barnen leker. Maten var fantastisk, efterätten himmelsk Om du åker till Akaroa, missa inte den här pärlan.

I Christchurch slängde vi in väskorna på motellet och gick sedan hem till Heidis kompis Lotta, som är gift med en spindelrädd Nya Zeeländare. De bjöd på fisksoppa och kiwi/maräng tårta. Det blev en trevlig kväll även om också den räddades av Ipren och plåster, den här gången var det Klara som snubblade på en trottoar och skrapade upp sina knän.

Lake Tekapo

I det här råtthålet bodde vi inatt. Vårt sämsta boende så här långt och jag har svårt att tro att något kan toppa det. Linus var jättesjuk, 39,7 grader trots Ipren och han var själv orolig och undrade om jag trodde att han skulle överleva. I Lake Tekapo så tittar man på stjärnorna men himlen var täckt av moln så vi såg inte en enda. Max hittade en yxa, huggkubb och ved - iPaden fick vila och han roade sig en lång stund med att fixa brasved.

Morgonen grydde dock klar, sjön och dess kyrka (ej förvandlad till något annat) var värd resan hit.

Akaroa igen

Valet stod mellan Christchurch och Akaroa för den här natten och det blev så klart den senare trots den längre vägen. När vi bäddat ner Linus på motellet (fullproppad med Ipren) så erbjöd sig Max att vakta honom, om vi bara fixade internett. Vi tre andra gick hamnpromenaden fram och njöt av solen och den här mysiga lilla franska byn. Godaste fikan tog vi i trädgården på café Pepper Tree. Fåglarna åt upp de få smulorna vi lämnade. I anfall av optimism bokade vi bord till kvällen på Ma Maison men Linus var såklart för sjuk så det fick vi avboka. Sedan bokade vi en tid på sjukhuset för Linus att träffa läkaren där, tidigt imorgon skall vi dit.
Stefan och Linus utanför vårt Motell, åt andra sidan ser man havet.