Snabb varianten

Pigg och med raska ben har Daniel, så han, tur för det är inte många som hade klarat det här tempot. Första dagen tog vi Boat Quay, bankdistriktet, civil distriktet, konserthuset, Marina Sands och sedan Chjimes. Andra dagen blev det Botaniska, China Town, Arab Street, poolen (medan jag bakade bröd/bullar) och sedan Henderson Waves och Mount Faber. För vanliga gäster räcker det här programmet i ca 10 dagar så nu får vi hitta på något spännade imorgon. Typ indiska självplågare.

Stort grattis Heidi på din dag.

Inget knas och larv, flyger högt som en skarv.

Stark som en björn, hittar såklart till Tjörn.

Påhittig som få, henne är det ingen som rår på.

Det bästa av allt? Det är att hon är så salt.

Den bästa systern på alla vis, förrutom kanske vid en spis.

Vi älskar dig och vill dig hylla, nu när du idag skall fylla,

en himla massa år, hoppas massor paket du får.

Kram från oss alla fem. Daniel hälsar, grattar och längtar inte hem.

En vanlig söndag....

.......tillbringar vi gärna i East Coast Park. Liksom så många andra svenskar, vi stötte på 5 familjer. Daniel tror såklart att det kryllar av svenskar i Singapore men så är det inte, de är bara ute i parken.

Hemresa och kärt återseende

Då var det dax att åka hem igen. Max konstaterade på flygplatsen att han under resan endast sett en Nya Zeeländare med iPhone, ingen iPad och ingen Appel store. Mycket märkligt.

En annan märklig sak är hur svenskar är mot sina landsmän utomlands. Vi har pratat med Nya Zeeländare, Tyskar, Italienare, Irländare på den här resan. Alla mycket trevliga och hjälpsamma. De få svenska som vi träffat har däremot varit fåordig. Som tex på flygplatsen så i disken bredvid vår så checkade ett svenskt par in. Max sa glatt: Hej. Mannen svarade då i tråkig ton: Känner jag dig?

På Changi Airport väntade Daniel, som landade samtidigt som oss, fast han kom från andra hållet. Roligt med besök.

Sista N Z-dagen

Efter läkarbesök och penicilin ut hämtning för Linus, så åt vi lunch på Ma Maison. Lite tidigt för lunch egentligen men Stefan förstod vilken sorg det skulle innebära för mig att åka därifrån utan att ha fått äta just där. Utanför ute servering där vi fick bord, fanns en stor lekplats. Skönt att i lugn och ro kunna äta upp medan barnen leker. Maten var fantastisk, efterätten himmelsk Om du åker till Akaroa, missa inte den här pärlan.

I Christchurch slängde vi in väskorna på motellet och gick sedan hem till Heidis kompis Lotta, som är gift med en spindelrädd Nya Zeeländare. De bjöd på fisksoppa och kiwi/maräng tårta. Det blev en trevlig kväll även om också den räddades av Ipren och plåster, den här gången var det Klara som snubblade på en trottoar och skrapade upp sina knän.

Lake Tekapo

I det här råtthålet bodde vi inatt. Vårt sämsta boende så här långt och jag har svårt att tro att något kan toppa det. Linus var jättesjuk, 39,7 grader trots Ipren och han var själv orolig och undrade om jag trodde att han skulle överleva. I Lake Tekapo så tittar man på stjärnorna men himlen var täckt av moln så vi såg inte en enda. Max hittade en yxa, huggkubb och ved - iPaden fick vila och han roade sig en lång stund med att fixa brasved.

Morgonen grydde dock klar, sjön och dess kyrka (ej förvandlad till något annat) var värd resan hit.

Akaroa igen

Valet stod mellan Christchurch och Akaroa för den här natten och det blev så klart den senare trots den längre vägen. När vi bäddat ner Linus på motellet (fullproppad med Ipren) så erbjöd sig Max att vakta honom, om vi bara fixade internett. Vi tre andra gick hamnpromenaden fram och njöt av solen och den här mysiga lilla franska byn. Godaste fikan tog vi i trädgården på café Pepper Tree. Fåglarna åt upp de få smulorna vi lämnade. I anfall av optimism bokade vi bord till kvällen på Ma Maison men Linus var såklart för sjuk så det fick vi avboka. Sedan bokade vi en tid på sjukhuset för Linus att träffa läkaren där, tidigt imorgon skall vi dit.
Stefan och Linus utanför vårt Motell, åt andra sidan ser man havet.