Lake Tekapo

I det här råtthålet bodde vi inatt. Vårt sämsta boende så här långt och jag har svårt att tro att något kan toppa det. Linus var jättesjuk, 39,7 grader trots Ipren och han var själv orolig och undrade om jag trodde att han skulle överleva. I Lake Tekapo så tittar man på stjärnorna men himlen var täckt av moln så vi såg inte en enda. Max hittade en yxa, huggkubb och ved - iPaden fick vila och han roade sig en lång stund med att fixa brasved.

Morgonen grydde dock klar, sjön och dess kyrka (ej förvandlad till något annat) var värd resan hit.

Akaroa igen

Valet stod mellan Christchurch och Akaroa för den här natten och det blev så klart den senare trots den längre vägen. När vi bäddat ner Linus på motellet (fullproppad med Ipren) så erbjöd sig Max att vakta honom, om vi bara fixade internett. Vi tre andra gick hamnpromenaden fram och njöt av solen och den här mysiga lilla franska byn. Godaste fikan tog vi i trädgården på café Pepper Tree. Fåglarna åt upp de få smulorna vi lämnade. I anfall av optimism bokade vi bord till kvällen på Ma Maison men Linus var såklart för sjuk så det fick vi avboka. Sedan bokade vi en tid på sjukhuset för Linus att träffa läkaren där, tidigt imorgon skall vi dit.
Stefan och Linus utanför vårt Motell, åt andra sidan ser man havet.

Vin provning i fin lokal.

Många kyrkor vi åkte förbi hade fått nytt användningsområdet som; konstgalleri, pub och bibliotek. I den här mysiga kyrkan provade vi gott vin och köpte med oss några flaskor innan vi åkte vidare mot Lake Tekapo. Undra om Gud är nöjd med vinprovning i hans andaktshus?

Milford Sounds

Milford Sounds sägs vara en av N Z största turist attraktioner men det är långt att köra. När vi hittade en 12 timmars bussresa från Queens Town till Milford Sounds så slog vi till. Tidigt på morgonen hoppade vi på bussen utanför hotellet. Vägen mellan Te Anau och Milford Sounds var även den otroligt vacker. 6 timmar senare hoppade vi på båten för en 2 timmar lång tur runt fjorden. Max ramlade utanför bussen, på platt mark och slog hål på både byxor och knän. Motorik träningen i Singapore är dålig, taxi och platta trottoarer försvagar kroppen. När vi kommer hem till Sverige får vi ut och klättra i berg och gå på stigar i skogen så att vi åter lär oss hur man kan använda kroppen och balans sinnet.

Efter vattenfall, säl och snöklädda fjäll så var det åter dax för bussen. Under hemresan fick Linus hög feber, så det var bara att knata runt i Queens Town för att hitta ett nattöppet apotek. Ipren och plåster räddade den här dagen.

Ångbåt

På toppen på berget ligger restauranten som vi åt på igår. Högt upp.

Dagens utflykt var en ångbåtstur till Walters Peak. På kajen kom en lite grävskopa med ett lass kol som sedan skyfflades in i båtens ångmotor, för hand. Maskinrummet var öppet. 30 min tog turen över till andra sidan sjön. Andlöst vackert var det där, som så många andra platser här i N Z. Vi åt grillat på ute serveringen innan det var dax att mata fåren, titta på hur hundar vallade in dem och sedan hur det klipptes.

Wanaka, vilken pärla.

Motellet hade underbara utsikt över sjön och bergen, i trädgården växte det förutom blommor även aprikos och kiwi. Det kanske inte fanns så mycket att göra i den här staden men vackrare natur är svår att finna. Vid sjön, på en filt med nyplockade körsbär är livet lätt att leva. Vägen mellan Wanaka och Quuens Town var en lika hissnande naturupplevelse. Höga berg, turkosa sjöar och julgospel med Sissela Kirkeby på högsta volym, då fick vi ståpäls alla fem.

Bungy Jump

Helt galet. I ett svagt ögonblick, så lovade jag Linus att han fick hoppa om han var gammal nog - trodde såklart att man var tvungen att vara 15-18 år innan man fick hoppa. 10 år och 35 kg, Linus hade passerat båda begränsningarna. Hoppades att han skulle vara snål, betala själv....Javisst, sa han och hoppade. Inte 1 gång utan 2 gånger. Hur kan en sådan höjdrädd mamma få ett Bungy Jump-barn?