Barnens julfest

Då var det åter dax för barnens julfest med pyssel, lek och dans runt granen. Allt var så där trevligt och bra tills de 3 tomtarna kom och skrämde slaget på barnen. Överförfriskade av glögg (?) så talade de högt och gav barnen order som på en kaserngården men barnen förlät dem då de hade med sig godispåsar.

Skämmas....

...gjorde vi lite, att bo på så här fint hotell i ett så här fattigt land. Ändå njöt jag av varje stund här inne. Vilken rofylld atmosfär och vilken genomgående inredning. En hotell känsla som jag aldrig tidigare känt. Så trots att jag skäms så får ni se lite bilder av hur glassigt vi bodde.

Mer tempel

10 tempel hann vi se. Bilden här ovan är tagen på Preah Khan där man låtit en del träd vara kvar vilket skapar atmosfär. Alla tempel var mer eller mindre över växta och rasade när de hittades i slutet på 1800-talet. En del har byggt upp igen. Tyvärr har även tjuvar förstört tempel under årens lopp, därav de huvudlösa Buddha statyerna. Men det finns fortfarande mycket som är intakt; som de dansande flickorna som kallas Apsara.

Rent vatten är inte lätt att hitta under torr perioden i Cambodja. Genom donationer byggs brunnar i fattiga byar, så att flera familjer får tillgång till vatten. Den här brunnen kom till genom ett lotteri på en förskola med expats barn. Barnen på bilden ovan står utanför sitt hus (skjul) och bor granne med brunnen. De är ensamma hemma då deras pappa är inlagd på sjukhuset (njursjuk) och deras mor är där för att sköta om honom. Två små som rår om sig själva och som en gång om dagen går till sin farmor för att få mat. Jämfört med mig som flippar ut om Max är iväg och inte svarar i mobilen på en kvart. Sedan tror jag inte att de här barnen önskar sig en iPhone 4 i julklapp eller en märkes handväska. Så kära jultomten, strunta i min och mina barns önskelista och fixa till något bra i den delen av världen som behöver det.

Floating village

En flytande by som flyttar allt eftersom vattnet stiger och sjunker. De flesta här är Vietnamesiska flyktingar utan uppehållstillstånd men barnen som föds här i byn blir Kambodjaner. Alla ens problem, även det att vi fortfarande saknar påskrivet lägenhetskontrakt, blir fjuttiga när man ser det här. Den här floden ser inte ren ut, den har flutit långt från sin källa. Floden används både som toalett, dusch och som dricksvatten. Mamman här ovan tog glaset och fyllde det ur floden och gav sit barn att dricka. Rent vatten fanns från en reningsverk på en flotte (som bekostats av USA), där var vattnet billigt men inte gratis.

En liten kille i en balja, han paddlade efter turistbåtarna och bad om dollar. Orättvisorna i världen slår en ibland i huvudet med slägga. Vem blir inte berörd av det här?

Att göra mönster i sten är inte lätt men tydligen något som faller sig naturligt för folket i Kambodja. Alla tempel är rikt dekorerade med statyer, mönster och bilder. Vi besökte också en skola där de gamla hantverken lärs ut igen bla tillverkades Buddha figurer i både sten och trä. De riktigt duktiga stenhuggarna kan sedan hjälpa till vid renovering och återuppbyggnad av de gamla templen. Skolan hade också en siden farm, där siden tillverkas, färgas och förädlas till halsdukar, klänningar och kuddfodral.

Skymning; dax att cykla hem kon.

En hemsk olycka drabbade Cambodja några dagar före vi kom. Idag var det en officiell sorgedag och den konst utställning som hotellet skulle haft ställdes in. Istället hade de en Budist ceremoni. Alla möbler hade flyttats ut och golvet hade fyllts med vatten. Några munkar från ett närbeläget kloster hade kommit och välsignat personalen. Sedan hade de strött i vita lotus blomblad och blommor i vattnet samt tänt ett hundratals värmeljus. En vacker och mäktig ritual som gav mig en känsla av respekt och vördnad varje gång jag passerade den värmeljus upplysta vattenspegeln.