Hela förra året så tvingade jag (med hot och mutor) Max och Linus att gå i Svenska Skolan. Sura och motvilliga gick de dit varje fredag mellan 16 och 17.45 medan jag oftast satt och väntade på dem, på en het och tråkig skolgård. Jag tyckte det var viktigt att de lärde sig svenska, träffade andra svenska barn och sedan satt jag i styrelsen vilket också bidrog till att jag gärna ville att de skulle delta. MEN tillslut kapitulerade jag, jag sa upp deras platser i Svenska Skola och jag kommer att avsluta mitt styrelseuppdrag i samband med årsmötet i nästa vecka.
Så ingen kan ha varit mer förvånad än jag när Max berättade att han ville börja i Svenska Skolan igen. Jag försökte prata honom ur det då jag inte hade lust att spendera fler fredag eftermiddagar på skolgården men han stod på sig. Nu går Max åter i Svenska Skolan och Linus har tjatat han också, så jag har precis printat ut ytterligare en anmälan till Svenska Skolan för hans del. Knasiga ungar - snacka om motvalls. Jag kanske skall förbjuda läxläsning från och med nu?